Byggnadsår: 1911
Konstruktör: Erik Salander
Varv: Arvid Johansson båtbyggeri
färdigbyggd på Löfholmsvarvet, Stockholm
Löa: 11,50
Vattenlinjelängd: 7,60
Bredd: 2,14
Djupgående: 1,62
Deplacement: 3120 kg
Material i skrov: Mahogny
Däck: Oregon pine på plywood
Riggtyp 3/4 (Marconi)
Segelyta (stor + fock) c:a 52 kvm

Ägarförteckning:

1911-13     Stallmästare Gustaf Härdelin, Stockholm
1913-15     Erhard Carlsson, Stockholm
1915-
1918-21     Ivar Stendahl, Stockholm
1922-24     Josef Gendt, Stockholm
1924-26     ca Jan Liljas morfar! (Se KSSS årsbok 1924)
1926-         "Liten tjock gubbe med idag okänt namn"
1937-41     1:e bibliotekarie Torsten Kolmodin, Stocksund
1942-
1952-53     Gustaf Edgren, Bromma
1954-62     Gerhard Suneson, Stockholm
1963-70     Pär Lundqvist, Nacka
1970-71     Teselius???, (Gun hette Gerofia under detta år!)
1971-83     Pär Lundqvist, Nacka
1983-84     Håkan Grudd et al, Stockholm
1984-99     Gunnar Lande, Jan Isberg, Anders Flood, Roland Stenberg, Stockholm
1999-2004 Gunnar Lande, Jan Isberg, Lennart Jansson, Jerker Montelius, Stockholm
2004-        Hannu Pohjanpalo, HSS

Historik:

Den unge Erik Salander fick nyårsdagen 1911 en beställning på en 55 kvm skärgårdskryssare. Detta var hans första större skärgårdskryssare, men den skulle följas av många. Beställare var stallmästare Gustaf Härdelin som hade de enda kraven att "båten skulle kryssa bra, i alla vindstyrkor från rena bleket till omkring 8 m/s. Inredningen borde vara så lätt som möjligt och riggen tiptop modern med fina amerikanska grejor". Härdelin hade hittat ett varv i Kristinehamn som hette Arvid Johanssons båtbyggeri och där skulle båten byggas. Innan båten blev färdigbyggd gick emellertid varvet i konkurs. Härdelin åkte i ilfart till Kristinehamn och slängde det halvfärdiga skrovet i ån. Några timmar innan konkursen trädde i kraft var skrovet i säkerhet på andra stranden. En vecka senare hade hon bogserats till Stockholm men "skrovet var ohjälpligt förstört, med uppbrutet språng, alldeles snett och vint". På Löfholmsvarvet byggdes hon färdigt "men det var bara för styrbords halsar hon gick bra, för babords gick hon uselt. Så sned var hon." Första vintern 1911-12 låg hon på Hästholmsvarvet som gjorde underverk för att få henne i trim till den stora olympiasommaren. (se Kappseglingsmeriter). Följande somrar gick det sämre då det tunna amerikanska segelstället var urblåst och det i snabb takt kom nya snabbare båtar och regeln förändrades. (Citaten hämtade från Erik Salanders tidningsartiklar)

Förändringar och stora reparationer:

Den ursprungliga gaffelriggen gjordes 1938 om till en marconirigg. Ytterligare ändringar gjordes på 70-talet.
På 70-talet gjordes en större renovering med bl a byte av bord, ny ruff och inredning, ändrad sittbrunn och nytt däck. Rorkulten flyttades akterut med ett stångsystem från hjärtstocken. Rodrets placering är alltså inte förändrad.

Kappseglingsmeriter

1911
Under första sommaren vann hon två första och tre andra pris.
1912
Olympiasommaren 1912 vann hon sex första och två andra pris samt klassens främsta vandringspris Lidingöpokalen.
Parallelltävlingar till OS-regattan för icke olympiska klasser, 20-21 juli 1912
20 juli: Gun segrade med fyra minuter över nya Mayflower. Det tredje förstapriset för året av fyra möjliga.
21 juli: Gun 2:a slagen av Trio.
"Av de sju 55:or som deltog i olympiska regattan redde hon sig genomsnittligt bäst."
1913
Två segrar och ett andra pris en hårdvindssommar med urblåsta tunna segelställ.

text och bild: Gunnar Lande

www.winware.fi/Gun

< takaisin Veneet sivulle