Kort sammandrag av skärgårdskryssarens utveckling

Svenska Seglarförbundet (SSF) grundade på hösten  1907 en kommitté för att förbereda ett förslag om grundandet av en ny nationell klass. Tanken var att komplettera R-Regeln. Kommitténs arbete blev klart den 21 januari 1908. Regel förslaget blev den första skärgårdskryssareregeln, som i grund och botten fortfarande gäller: endast segelytan mäts och den bestämmer vilken klass båten hör till. Dessutom finns det byggnormer, minimivikt och ettt krav på kajutans minimivolym. Från början fanns i förslaget 7 klasser 30, 45, 55, 75, 95, 120 och 150 m2 skärgårdskryssare.

Skärgårdskryssaren föddes officiellt 1908, då Svenska Seglarförbundet, den 22 februari samlades till möte på Grand Hotel i Stockholm. SSF godkände då klassrna 22, 30, 45 och 55 m2. Den 24 november 1912 utökades regeln till att gälla också 38 m2 och ett år senare i november 1913 utökades skärgårdskryssarna med klasserna 15, 75, 95, 120 och 150 m2. I slutet av år 1915 slogs klasserna 38 och 45 samman till en 40 m2 klass.

Redan följande år, i november 1916, beslöt man komplettera regeln. Materialdimensioneringen ( scantlings)  förstorades och regeländringen trädde i kraft den 1 januari 1918. I praktiken började man bygga efter 1916 års regel omedelbart. Dessutom bestämdes det att en 45 m2 som riggades om till sk 40 m2 fick deltaga i tävlingar för fyrtior

Skärgårdskryssaren började nu få sina klassiska former. Lång och smal med ett lågt skrov och en hög och smal segelprofil. I slutet av 1910-talet ritade i första hand finlänska konstruktören som Estlander, Westin och Olofsson mycket extrema jakter - för extrema. De flesta skärgårdskryssare som byggdes efter 1916 -års regel blev för klena. Besvikelsen över vilken typ av båtar regeln frammanade hur regeln var stor och trycket  på SSF var stort att ändra på skärgårdskryssarregeln.

år 1919 krävde Skandinaviska Seglarförbundet ändringar i regeln och den 23 november 1919 beslöt SSF att förstärka materialdimensioneringen. Dessutom bestämdes ett koffertmått som skulle rymmas in i båten. Tanken var att på det viset få tillräckliga utrymmen inne i båtarna. Då koffertmåttets nedre kant var i vattenlinjen blev båtarna fribord nu nästan helt vertikala. Redan följande år, den 12 december 1920, beslöt man komplettera regeln. Till regel lades ett nytt mått, medelbredd. Enligt en viss formel gavs minimimått åt varje klass. Ett annat betydande tillägg var utnämningen av en teknisk kommitté. Denna kommittés uppgift var att granska och godkänna ritningarna innan båten byggdes. Tekniska kommittén kompletterade regeln ännu 1922 med att bestämma dimensioneringen på skruvar, bultar, spikar m.m.

Dimensionneringsändringarna som gjordes under åren 1919-1920 är i kraft i dag, men då båtarna fortfarande växte i längd, infördes i  1925- års regel, begreppet ideell längd som inverkar på andra mått som , medelbredd, fribord, längd av kölparti och deplacement. 1925- års regel gäller fortfarande. Tillägg gjordes dock 1930 då man började mäta segelytan på internationellt sätt och 1935 höjdes minimihöjden på fribord i alla klasser.

Embryot till skärgårdskryssarregeln fanns i särklasserna som figurerade i början av seklet. Tanken bakom skärgårdskryssarregeln var att kunna låta olika båtar segla mot  varandra i samma tävling. Inom regeln ryms många intressanta varianter, t. ex. den nordiska 22:an, B 15, B 22, M22, M30  och Valörbåtarna. Den nordiska regeln skapades i Finland 1922. Meningen var att få båtarna som passade bättre för finländska förhållanden - dessutom skulle båtarna vara billigare att bygga. Valörklasserna 15 m2 och 30 m2 kom i kraft 1928 efter att Finlands Seglarförbund på ett möte i Vasa beslöt att skärgårdskryssarregeln inte mera gäller här. B22:an och Mälarbåtarna skapades i Sverige som en motreaktion till att skärgårdskryssarna började bli dyra att bygga och därför ville man ha en billigare variant.

Finlands skärgårdskryssarförbund rekommenderar att man vid reparationer och renoveringar beaktar, den regel enligt vilken båten är byggd. Då det gäller riggen rekommenderas att nuvarande regeln följs. I fall inte regelbestämmelserna följs ifrågavarande båts mätetal höjas.

Källor :
Per Thelander : Alla våra skärgårdskryssare
Idroddsmuseets arkiv
Tidningarna Frisk Bris och Seglarbladet