Hajen – Finlands Ford T-Modell
Finlands genom tiderna mest framgångsrika klassiska kryssarjaktkonstruktion och dennas historie

1. Tjugotalets seglarliv i Finland

Under tjugotalet diskuterades flitig småbåtsfrågan, inte bara i Finland, men också i Norden. Här var det främst Gustav Estlander, dåtiden verksam i Sverige, som uttalade sig bekymrad om segelsportens framtid i Finland.

NJK (Nylands Jaktklubb), Finlands äldsta yachtklubb, bestämde sig att yttra ungdomsarbete, för att på så sätt väcka intresse för segelsporten. Man skaffade sig kunskap och stöd via redaktören Fast från Göteborgs Segelförening "Aeolus", som blev bjuden till Helsingfors/Finland för att berätta om de erfarenheter som hade gjorts med ungdomsarbetet där på Sveriges västkust. Med anslutning till Herr Fasts besök i Finland började NJK med ungdomsarbete, varför det anskaffades pojkbåtar och 15 valörsbåtar, lämpliga småbåtar.

I HSS (Helsingfors Segelsällskap), som var dåtida tjänstemäns och hantverkarnas segelförening, funderades det på, hur man kunde begeistra det uppåtsträvande borgardom för segelsporten (vi skall komma ihåg, att segelsporten var dåförtiden än så länge kungsdisciplinen och ingenting för fattigt folk; båtar, som seglades på kappseglingsbanor var konstruktionsklassbåtar och dyrbara att skaffa sig).

Det söktes efter en billig och bra båtstyp och man hade redan en ganska bra bild av, vilka dimensioner båten skulle ha. Vem skulle då rita båten? Det fanns inte många goda konstruktörer, som var villiga och kapabla att engagera sig i saken, de levde ju bra på konstruktionsbåtar. Men slutligen hittade man en konstruktör!

2. Gunnar L. Stenbäck (1888 - 1947)

Gunnar L. Stenbäck var med hud och hår seglare, skepps- och fartygs- så som framför allt segelfarkostkonstruktör. Han började redan i tjugoett ars ålder skaffa sig ett namn som sexornas och amerikanska mätningsregelbåtars framgångsrika konstruktör. I många år var han representant för "Åbo Båtvarv" i Helsingfors. Han hade länge ägnat sig åt kulturella frågor och det svenska språket i Finland var honom kär. Men mest bekant skulle han nu bli, genom skapandet av hajbåten, som han ritade på begäran av HSS kommodoren och hajbåtens fader Eric Nummelin. Här vill jag presentera några av hans grundsatser, som klart speglar sig senare i hajbåtens konstruktion:

2.1. Stenbäcks uttalande angående småbåtsfrågan:
Hanskrev bl.a. såhär: "För att få fram en billig båt, som skall kunna hävda sin ställning inom vår segelsport, äro vi enligt min mening hänvisade till att – om dock i mindre skala – tillämpa samma principer som Ford. Den enda fullt ekonomiska och hållbara lösningen av billighetsproblemet är i båtbyggnad, såväl som på andra områden, tillverkning i möjligast stora serier av kvalitetsvara.

Det är därför fullkomligt bortkastat att försöka nå enighet kring bestämmelser för en "billig" båtklass, om denna klass icke är baserad på entypsidén, så att en fullt effektiv serietillverkning möjliggöres. Gör t. ex. den österbottniska småbåten till en F.S.F. nationell klass, som kommer ni i verklig, hård kappseglingskonkurens vid storregattorna, och denna nu såsom "billig" ansedda båt skall inom ett par år bilda en ytterst dyrbar liten kappseglingsklass, i viken båtarnas storlek och typ variera just jämt så mycket, att de bli en 50% dyrare än en likadan, tiptop, seriebyggd entypsbåt. Alltså i serie tillverkade entypsbåtar bör "småbåtsfrågans" lösning sökas. Men hur skall båten ser ut? Ja, det vet "varje vanlig finsk man" – tyvärr, ty just detta är slutligen den största, för att icke säga enda svårigheten. Man skall nämligen finna, att alla hava olika åsikter i den frågan och egentligen kunna enas blott om båten bör vara mycket billig.

Först då våra seglare fått klart för sig, att man, vid begränsade tillgångar, kan få oändligt mycket större valuta för sina pengar – både på kappsegling och på långfärd – i en förstklassig entypsbåt än i en andra- eller tredjeklass individuell båt, vars enda fördel är, att den har precis de dimensioner man trodde vara de för sig enda saliggörande, först då närma vi oss lösningen av problemet om den billiga båten. Tills så skett, är den "billiga" båten dömd att vara och förbli en utopi och – en diskussionsfråga för seglardagar!"
(Frisk Bris 2/1930)

Gunnar L. Stenbäck ägnade sig här en frågeställning som fortfarande idag är värd att fundera över, när vi tänker på träbåtsbyggarnas framtid och sysselsättningschanser. Med "Hajen" har han visad vägen för oss. Det gäller idag inte bara att kunna renovera båtar eller att förverkliga enstaka nybyggen, det gäller att kunna tilltala den stora massan, för att träbåten få den framtid, som vi alla önska oss. För att kunna föra nöjesbåttraditionen vidare till det nästa årtusende är vi träbåtsbyggare i Norden utmanade att kunna använda gårdagens yrkesskicklighet med framtidas teknik var det framställs traditionella båtstyper på traditionellt sätt, så som i enstaka fall moderna kompositbyggen. Målsättningen är i alla fall den ultimativa ekologiska träbåten som är medvetet byggt enligt principen "hålbar utvecklig" varefter den ger meningsfult jobb åt yrkeskunnigt folk, som bygger träbåtar av förnybara egna resurser under varsam användning av hjälpmedel och andra materialen.

Kan vi handha träbåten på ett sådant moget sätt befinner vi oss på rätt väg emot ett värklig välfärdssamhälle. Först ett samhälle som skapa och värdeskatta produkter med "högsta personliga värden" kalla jag ett välfärdssamhälle! Ännu är vi långt borta ifrån detta, när vi konsumera billig massvara. Personligen är jag av denna osikt, att vi finländare har först förtjänad våra fina närmiljöer och våra sommarstugor, när vi har börja uppskatta den handgjorda träbåten!

3. Presentation av Hajbåten samt ritningar

Hajbåten presenterades i tidningen "Frisk Bris" 9/1930. Vid presentationen talar man om - en i alla avseenden förnuftig båt, i vilken erfarenheter från de dyrbara klassbåtarna noga tillvaratagits ända till den gräns, där dyrbarheten börjar -.

4. Haj-klassens specialiteter
Hajen är den första entypsklassbåten, som har byggds i serie och samtidigt efter ett konsekvent billighetsprincip (efter Henry Ford). Den är konstruerad för att också kunna byggas av amatörbyggare, så som på små varv. Alla mått är givna och minima mått. Alla Hajar är lika, med samma längd (9,60m), bredd (1,90m) och djupgående (1,10m). Båten byggs på en liggande järnköl (min 750 kg) samt döträet. Kölplankan är böjd eller basad furu (280mm x 100mm). Båten är byggd i furu (bordläggning 18mm, kant på kant) på basade ask spantar (27mm x 23mm, vid masten 4 st. à 33mm x 27mm). Skarndäcket är av ek, så som sargen och stäven. Däcket är av Oregonpinne (18mm), respektive gran eller gran och duk. Den har en liten segelyta (21qm + 35qm spinnaker). Hajbåten är en lång och smal kryssarjakt och liknar mycket 22" skärgårdskryssaren.

5. Det vad de andra säger:
Kritikerna säger, att hajbåten inte är duglig för skärgården, den har för liten segelyta, den borde kunna ha mera försegel och för långfärdsegling borde den vara kortare och bredare, då den vid hård sjögång dyka in i vågorna. Kölen borde vara en blyköl.

6. Haj- klassen idag

Tills idag har det byggts 289 Hajbåtar i Finland, ca 100 har det byggts för fransk räkning och ett trettiotal har byggts till Tyskland, Estland och de Baltiska Länderna, till Amerika har det levererats ungefär ett trettiotal båtar. Båtar för Export byggdes för det mesta på Åbo Båtvarv och på hemmaplanet var det segelföreningars entusiaster som beställde sina båtar via kända båtsbyggare eller de byggde dem själva.

Hajbåten har fram till idag visat sig att vara en mycket omtyckt kryssarjakt, så som bland unga så också bland de äldre. Den har visat sig att vara den rätta skärgårdsbåten, med en säkerhetsköl, med en inte för stor segelyta, som uppskattas mycket, när det blåser. Bland seglare är Hajbåten känd för, att den seglar ut när de andra kommer in.

Fortfarande tävlas det flitigt i Hajbåt- klassen och Finska mästerskapen ordnas varje år allt sedan 1967. Idag finns det ungefär ett 50 tal båtar kvar i Finland. Sedan 1963 finns det en aktiv klassförbund "Hajseglare R.f." var de flesta båtar är inskriven i.

Hajbåtar byggs det fortfarande och klassen kan betecknas idag som enda kappseglingsklass var det endast tävlas bland träbåtar. Vid sextitalets slut hade man kommit fram till att en båt byggd i plast till samma vikt som en träbåt inte kan vara teknisk förnuftig, varför man gick in för att konstruera nya båtsklassar.

Vi skall komma ihåg, att med plast kan vi aldrig bygga bättre båtar, plasten ger oss bara denna möjlighet, att kunna bygga nya och andra slags båtar. Underhållet av en plastbåt blir med tiden inte heller enklare, fast att ägarna tror så i början.

"Hajen" är en lysande båt, som konstruktion, som utfärdsbåt i skärgården och lika så som kappseglingsredskap på kappseglingsbanor. Jag önskar "Hajen" ett fortvarande liv i våra skärgårdsvatten och hoppas att denna skrivelsen har kunna väcka intresse för båtsklassen hos läsaren.

Skrivare: Christian Illner